Absinthe, – den mest legendariska utav samtliga drycker

Under hela historien om alkoholhaltiga drycker, hittar man noll mer legendarisk än absint.

De mesta människor innehar antagligen en grundläggande medvetenhet om att absint finns, men de flesta av dem vet blott några sanna information om alkohol alternativt alkohol samt blott en bråkdel utav dem har haft chans att har ett bägare utav denna mystiska dryck före sej på bordet.

På grund av detta önskar jag med det här lilla inlägget presentera för eder läsare en del information om denna legendariska spritdryck samt se tillbaka på dess lysande förflutna.

Det var i Couvet, Schweiz på 1790-talet som en så kallad allfungerande tonic som kallades absint först gjordes.

Mycket berusande samt kryddad med anis, sägs absint har varit uppfinningen av Pierre Ordinaire, en doktor från Frankrike.

Men lokalbefolkningen i byn kommer ihåg att flera år innan Dr Ordinaire kom till platsen, var systrarna Henriod kända för att äga tillverka en medicinsk tonic som bar en stor likna med absint absint tillåtet i sverige.

Ändå var det Ordinaire, ej Henriod systrar, som avyttrade formeln för absint tonicen till Dubied-Pernod familjen, som efter att etablerade den första kommersiella verksamheten i Couvet, ett absint destilleri.

Under de årtionden som följde började absint att förlora sin bild som en läkemedelstonic samt blev mer känd för sina psykologiska effekter – stimulerande visioner, fantasier samt för att ge inspiration till konstnärer.

Således legenden om den gröna fen kom på plats.

Ett realitet är att hon inspirerade så stora konstnärer samt författare som Degas, Erfaren Gogh, Picasso, Hemingway, Oscar Wilde samt Mary Shelley att skapa målningar och böcker som har blivit tidlös i världens konst och litteratur.

När artonhundratalet gick mot sitt slut växte en lobby mot alkohol i allmänhet samt mot absinthe i synnerhet.

Så kallade vetenskapliga experiment gjordes för att förment belägga att malörtens olja, en av de flera ingredienserna i absint, var riskabel samt giftig, , även om bara en liten antal malört fanns i en absint butelj.

En annan evenemang som skedde i början av nittonhundratalet hjälpte till att försegla ödet för den gröna fen.

En schweizisk man, Jean Lanfray, fick ett raserianfall och mördade hela sin familj.

Även om mannen hade en lång historia utav att vara gravt alkoholiserad samt missbrukare skylldes morden på hans absintintag.

År 1912 gjordes absint olalgligt i flera europeiska länder samt USA.

Frankrike följde efter att år 1915.

Antagligen för att det var förbjuden frukt, har många utav de falska rykten samt historier om farorna med absint fortsatt att leva vidare än nu, trots att modern vetenskap har visat att malört inte är mer skadligt eller orsakar dårskap än någon annan naturlig beståndsdel som pepparmynta olja alternativt vaniljextrakt.

Idag, i början av 2000-talet, tas förbuden så sakteliga bort.

I de flesta europeiska länder är absint helt lagligt åter.

I AMERIKA (givetvis) är det fortfarande grundnorm mot att producera samt avyttra den, ehuru olika affärsverksamhet innehar hittat på potential att gäcka dessa bann.

Att inmundiga absint är ej längre ett brott.

För en jänkare, innebär det att det är acceptabelt att inmundiga absint, så länge man inhandlar det från en juridisk, icke-amerikanska källa som man kan finna Webben.