Mossor och lavar, skillnader samt likheter

Trots att mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Trots att båda grupperna exempelvis saknar rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en vanligtvis grön växtgrupp som har funnits tillgänglig på jorden i ca 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har också en kort stam samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och där det gärna är skuggigt. De kan växa över stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och håller kvar fukten. Det innebär att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få undan mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa gillar att gro i näringsfattig samt sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då tar mossan över eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar då ut mossan.

Man kan dessutom använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att snabbt avverka mossa. Man måste dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det bör användas med största försiktighet. Man bör inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få bort mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.

En del platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man ska inte bara hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat tillbaka. Stundtals kan mossa vara riktigt fint i trädgårdar och skänka en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir vått igen kommer växten ånyo spira och fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en ensam planta utan en symbios mellan en alg alternativt cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i närapå alla fall är det svampen som skänker den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att bilda energi via fotosyntes.

Lavar trivs bäst där det är ljust samt torrt. De är oftast grå till färgen och kan bestå mycket långa perioder helt utan vatten med tanke på att de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer över sten och kan utsöndra ämnen som långsamt bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns även lavar som växer på träd och ges sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar mycket lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i t.e.x. mat eller att färga garn med hjälp av det för att få naturfärger. Mer detaljer: På den här sajten

Som man kan observera så är påväxt samt lavar egentligen inte speciellt lika varandra, trots att de i somliga fall kan te sig så! Vill man eliminera dom så är det smidigt och varar längst med hjälp av Fulstopp.