Mossor och lavar – två väldigt lika växter

Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är oerhört lika varandra både till färg samt form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan klara av olika förhållande och som är känsliga för olika saker.

Lavar är sannerligen inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp samt en alg eller cyanobakterie. Svampen innebär stomme samt skydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den dessutom algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns runt tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö varianter med alla möjliga färgspektra, till exempel klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Klicka Här för mer tips

Lavar växer helst på stenar samt träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem samt blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan nyttjas inom åtskilliga områden. Det finns traditioner kring att ha islandslav i sallader, och man har under historien använt lav i brödbak. En del lavar kan man med största fördel använda för att växtfärga garn och då erhålla mustiga, vackra naturfärger. Det finns alltså mycket man kan åstadkomma med lavar, om man endast vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som trivs på ställen med skugga och fukt. De växer i huvudsak på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Det medför att mossa emellanåt tycker om att växa på hustak.

Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att ta upp vatten och näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, genom porer som jämt står öppna.

När mossa växer på takpannor växer de inte allt för sällan in mellan takpannorna och då vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket medför att takpannorna spricker. Det är därför angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man måste ta bort det för hand, inte använda bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är ibland också ett problem i gräsmattan. Vanligtvis beror mossans övertag på att det är bristfällig dränering, dåligt gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att fixa de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På en del platser kan mossa vara mycket bedårande eftersom det vanligen bidrar till en lummig grönska.

Det är således inte enbart dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara väldigt användbara! Vill man få bort dom är det lättast med Fulstopp – även i gräsmattan.